seriously though

Alltså.
Nian, högstadiet.
Och nu har jag hittat filmer från Ida på internet & undrar varför vi inte är kända.
 
 

sena nätter

Glittertröjan som är för fin för att ha på sig en vardag är på.
Jag kollar mig snabbt i spegeln och tycker ändå jag är helt okej snygg. Snygg för att vara jag. Kanske tillräckligt snygg för att visa vad jag går för.
När jag väl är på plats så är lägenheten full av musik, svett och människor.
Jag går runt, letar efter mina vänner och självklart är det dom på dansgolvet.
Vinkar och ler för nu är det fest, letar mig vidare till något att dricka.
Jag ser dig med dina vänner vid fönsterkarmen i sovrummet, du ler och det gör några av dina vänner också. Och jag blir varm.
Jag försöker skaka av mig det, men kan inte rå för att le på vägen till köket.
Blir erbjuden något och dricka, "för jag är så söt" - natten är ung men folk gör allt för att för att inte gå ensam hem. Men jag vill inte hem med någon annan än han på fönsterkarmen.
Sätter mig i soffan och kollar på mina vänner som dansar för livet. Jag ler vid tanken att snart står jag där med dem och jag ska ha så jävla kul.
Jag ställer plastmuggen på soffbordet och tar tag i en av mina vänners händer. En sorts "heja-skrik" kommer för min ankomst.
Kvällen blev natt och vi dansade, skrattade och slängde oss fram och tillbaks ungefär hela tiden.
Efter några timmar tar jag min första paus och går ut på balkongen.
Dina vänner är där, men inte du. Jag ler mot dom.
"Vill du ha cigg?"
"Nej tack, tänkte bara få lite luft" säger jag och försöker öppna upp fönstret på balkongen lite mer.
Jag kollar ner mot stan och ser alla lampor, jag trivs såhär.
"Skulle någon kunna bjuda på en cigg?"
Jag ser dig gå ut mot oss och jag ser att du är påverkad, men du är fin ändå.
Du får din cigarett och går och ställer dig bredvid mig, tar ditt bloss och blåser på andra hållet än var jag står. Gulligt, men jag kommer ändå lukta som ett askmoln när jag går in.
"Så fin du är ikväll."
Visste väl att du var full. Dina vänner börjar gå in igen.
Jag ler, för jag vet att du ändå menar det där och då.
"Så det är jag inte annars, menar du?"
"Jo, men åh, du förstår ju vad jag menar!"
Vi skrattar till tillsammans och jag kollar på din cigg. Jag känner hur du söker min blick.
"Du är jättefin, annars också. Faktiskt." Och när du säger faktiskt så höjer du ena ögonbrynet.
Jag kollar på dig. Och du tar första steget. Och jag säger inte nej.
Jag känner hur din rökandedräkt tränger sig in, men jag bryr mig inte alls. Allt annat är ju bra.
Vi går in tillsammans efter att du rökt klart.
Jag försöker att spela lite svårflörtad och sätter igång och dansar igen, men då följer du efter.
"Om du ska dansa, så dansar jag."
Jag känner din arm runt mina axlar och vi hoppar runt.
Mina tjejkompisar kollar på mig och ler lite, vissa ser lite besvikna och sura ut.
Natten går och efter en stund skiter vi fullständigt i andras blickar, ingen av oss har vett nog.
"Jag skulle bjudit hem dig om det inte vore för att Jens ska sova hos mig."
Jag vet, jag vet. Nästan alltid samma visa.
"Det är okej, vi kan ju träffas annars någon annan dag."
Jag försöker visa att jag faktiskt vill träffa dig utanför festen och sprit.
"Precis! Du är så bra, ska du veta" säger du och kysser mig igen.
Vi var en gång vänner som bara umgicks i skolan, nu kommer vi aldrig kunna gå tillbaks till det, det hade bara blivit konstigt. Jag vill bli mer, så mycket mer. Jag vill träffas utanför skola och fester med sprit och cigg.
Jag går hem, lycklig, 5.00 på lördagsmorgonen. Jag tror på det denna gången.
 
Nästa morgon vaknar jag sent och mår relativt bra, fortfarande glad för igår. Kollar klockan på mobilen, den visar 12.00. Jag bör gå upp nu för att inte vända helt fel på dygnet.
Det blinkar till i mobilen, ett sms.
"Hahaha, förlåt - jag vet inte vad som flög i mig igår, minns inte allt jag gjorde. Men ja, glöm det som hände igår! Förlåt igen, vi ses i skolan imorgon. :)"
..
Inte igen. Inte. Igen.
Fan, fan, fan.
Hur kan jag vara så dum och naiv?
Klart som fan att det skulle bli så igen, vad skulle ha ändrats?
Men jag vill inte glömma.