Ibland ligger jag och tänker på vad jag skulle säga om jag fick chansen.
Om det bara var du och jag som förde ett samtal.
"Varför var du så jävla fin när det sluta vara du och jag?"
Det var inget "så awesome du har blivit Rebecca!" eller "men jag kanske ringde för att jag ville snacka med dig" när det var vi två.
Jag skulle vilja fråga om du blev nöjd med beslutet du tog.
Du ser ut att ha ändrats en del, det har jag med men jag är lite nöjd med mig själv nu.
Du sa att vi kunde fortsätta vara vänner och allt det där som man säger, men vem var det att lura? Vi har aldrig varit vänner. Alltid mer eller mindre.
Nu pratar vi inte mer med varann.
Du kollar aldrig in i mina ögon, eller kollar på mig över huvudtaget, är det verkligen så svårt att göra det?
Jag skulle vilja höra svaren, på riktigt.