Nya Malmö Latin, Heleneholm.

Min skola.

Två månader kvar i denna skola.

 

Skolan hade inte betytt så mycket om det inte hade varit för alla människor i den.

Jag har fått ut min studentmössa, min balklänning är beställd och påväg hem till mig, jag har nu sett musikalen två gånger.

Efter varje gång jag har gått ut ur min aula, efter att ha sett en stor del av mina vänner på scen så får jag en sån stark känsla i magen. Jag tycker om dem så himla mycket, dem som står på scen och dem som jag ser med.

Det gäller inte bara musikalen, självklart - men under de senaste veckorna har jag tänkt mycket.

Vi kommer lämna vår skola, vi kommer springa ut därifrån om två månader.

Vissa människor därifrån kommer jag troligtvis inte träffa igen, även om jag så gärna vill. Vissa kommer jag smsa eller skriva till ibland på facebook.

Men jag tycker så otroligt mycket om de människorna jag går i skolan med. Jag gör det, jag försöker njuta utav det och jag tycker oftast om att gå dit.

 

Jag har aldrig känt att jag riktigt passade in någonstans förut, inte känt mig speciellt omtyckt direkt, inte välkommen.

Det har inte alltid varit en självklarhet att få en kram som hej på morgonen, eller ett glatt hej från någon man inte känner upp till sitt skåp.

Men helt plötsligt blev det det och jag trivs så himla bra.

Absolut, jag kan fortfarande känna att jag inte riktigt passar in, men samtidigt vet jag att det är okej så.

Jag har aldrig upplevt att jag tyckt om så många människor, som tyckt om mig tillbaka, på ett och samma ställe. Och till er som känner er träffade, jag vill bara säga att jag är så himla tacksam och att du är bäst.

Min skola och mina vänner där har lärt mig inte bara musik, utan om mig själv också och att jag faktiskt är ganska bra. Man kan sakna och tycka mig också, så som jag saknar och tycker om andra.

För första gången känns det som jag är en del utav någonting.

Jag har aldrig känt såhär och jag vet att jag kommer springa ut från de stora dörrarna ifrån Malmö Latin med ett leende på läpparna och tårar i ögonen.

 

Men innan det så kommer jag gå i korridorerna, ibland på gott humör och ibland på sämre, och hälsa på folk jag inte känner med ett leende. Jag kommer krama mina vänner hej och hejdå, pussa vissa på kinden och jag kommer säga att de är söta, att de har fina kläder, att de är så himla bra.

Jag kommer göra mitt bästa att njuta av de två sista månaderna, även om alla läxor ger mig ångest. Jag kommer njuta av alla klassfester jag kommer gå på, jag kommer njuta utav balen. Jag kommer njuta utav våra "ris-och-ros-rundor" på måndagarna under lunchen, utav mina sånglektioner, och av alla fina människor har att säga.

 

Jag kommer sakna hela min klass (och andra estet-musik-klassen också, vi är ju ungefär som en stor megaklass) så galet mycket att det inte är sant, och det kommer vara jobbigt att gå ifrån där vi kommer träffas sista gången alla tillsammans.

Men jag är så otroligt glad över att jag valde just Heleneholm/Nya Malmö Latin - för det var mitt absoluta bästa val även om jag inte gått någon annanstans.

 

Tack. Tack, tack, tack. Tack.

För ni är så himla fina.