Jag vill också ha någon att krama.
Någon att krama till sömns.
Eller bli kramad.
Att känna armar runt en som man inte vill ska släppa, någonsin.
Någon som jag kan viska saker till, någon som ler emot mig.
Jag behöver någon sån. Någon såndär person som är konstig nog att vara med mig. Sånna som det inte finns många av.
Så därför ligger jag i min säng helt ensam med endast tvn som gör ljud ifrån sig, försöker hålla inne ihåliga och inbillade tårar, och försöker sova.