Alltså. Jag kanske är något freak. Kanske är jag sjukt läskig men åh. Det är ju så bra.

Antingen är det bara jag eller så har alla en sån som man lyssnar på och plötsligt känns allt bättre.

Oskar Linnros är min, som jag lyssnar på. Jag kan tänka på hans texter en hel dag, och tillsammans med musiken blir allt så himla fint.

Jag är nog bara en otroligt nördig tönt, men då får jag vara det. För det är så himla bra.

Åh, vad jag fastnar.

Om jag någonsin träffar denne Linnros så skulle jag sagt tack för att han ibland sätter ord för det jag känner eller tänker, och får mig att känna att musiken är något jag vill hålla på med.

Over and out, även fast jag är livrädd för att han ska tycka jag är creepy. Heh.